Följande historia utspelar sig på en liten ö utanför Mörkö i Juni 2008. Och den är 100% sann. Inte påhittad, och inte tillspetsad.
Jag, pappa och pappas bror Björn hade bestämt oss för att fiska gädda denna fina sommardag. Björn hade berättat att det gick bra att fiska från land från Eriksö som är en liten ö bredvid Mörkö. Där hade han fiskat mycket och fått några riktigt fina gäddor de senaste veckorna. Pappa och jag var inte sena med att gå med på att testa!
För att komma till Eriksö behöver man först köra över pålsundet, genom Mörkö och vidare över en liten bro ut på Eriksö. Rätta mig om jag har fel men jag tror att hela Mörkö ägs av en godsägare som arrenderar ut områden på Mörkö. På Eriksö bor en bonde, men det verkar som att det är lagligt att köra bil dit och vi tvekar inte fast vägen är liten.
Klockan är ungefär 13.00 när vi kommer fram till bron. Och vi blir vi förvånade av det vi ser. Det står nämligen massa bilar där. Jag räknar snabbt till 20 stycken. Fina bilar dessutom, inga rostiga fordar direkt. Utan mer Mercedes och land rovers. Det är även fullt med hundar och människor. Inga kvinnor utan bara män med orangea mössor. De grillar.
Vi antar att det är något jaktlag som ska testa lyckan ute på ön men nu samlats för att äta lunch. Vi bestämmer oss för att köra över bron i alla fall och fortsätta vår ursprungsplan. Vi passerar den stora folksamlingen och ingen stoppar oss. Perfekt! Nu är det bara vi och gäddorna.
Vi parkerar ett stycke bort och tar ut alla fiskegrejer. Promenerar över ett fält och kommer fram till fantastiska fina vikar med berg, vass och fin strand.
Sen fiskar vi längs med hela västra stranden på Eriksö. Fisket går dock trögt. Vi har något hugg men får inte upp någon gädda. Runt omkring oss hör vi hundar skälla, och skott avfyras. Säkert 50-60 skott hör vi.
- De verkar ha mer lycka än vi! Ropar jag till pappa som har fastnat med draget i ett träd och säger nån svordom.
Det är ganska underhållande med fiske ändå tänker jag och ska precis slänga ut mitt drag, då kommer det plötsligt farande ett stort vildsvin med en hund tätt efter, inte alls många meter bort. Jag överväger i några tiondelar att skicka iväg min Westins jerk i ryggen på Vildsvinet men ångrar mig direkt. Tveksamt om min 0.30 lina skulle hålla. Och det skulle inte vara så roligt att kroka av vildsvinet även om det skulle bli en fin lucka i en sån här adventskalender.
Vilsvinet och hunden är borta lika snabbt som de dök upp. Jag vänder mig om till pappa och tänker skrika något i stil med "Vad häftigt!", men pappa håller fortfarande på med sitt drag som sitter intrasslat i trädgrenen. Han har nu börjat försöka bryta av grenen istället. Han har missat allt. Jag struntar i att skrika utan fortätter fiska.
Hur som helst. Fiskedagen tog slut och vi var tvungna att ge upp. För att komma tillbaka till bilen var vi tvungna att gå över samma lilla fält som vi hade gått över tidigare. Det var bara ett problem nu. Och det var att det nu satt en jägare längst bort på fältet.
- Vad ska vi göra? Sa jag.
- Äh sa Björn. Vi måste ju till bilen.
Vi fick traska över fältet. Aldrig har jag varit så nöjd med mitt klädval, en lysande fiskeoverall som inte gick att missta sig för att vara ett vildsvin. Pappa sladdade lite efter oss och var kanske 50 meter bakom.
När vi närmade oss jägaren så skriker han åt oss att vi inte får vara här, vi stör jakten.
- Vi ska bara till vår bil! Ropar vi, och traskar vidare. När vi kommer fram ser jag direkt vem jägaren är. Det är självaste Kung Carl XVI Gustaf. Han står där med sitt gevär och ser inte allt för nöjd ut. Vi hälsar artigt och han börjar faktiskt prata med oss. Pappa ansluter och verkar inte alls tagen av stundens allvar utan babblar på om dåligt fiske och vildsvinsjakt. Kungen har inte skjutit något, och vi har inte fått någon fisk. Där är vi lika i alla fall.
Jag kan knappt förstå att det är sant. Vi står bara 3 meter från kungen. Jag skulle lätt kunna sätta min Westins jerk i ryggen på honom. Men jag ångrar mig lika snabbt igen. Jag sneglar lite runt i omgivningen. Nånstans måste det ju sitta en livvakt som har oss i kikarsiktet, redo att trycka av om vi gör nån förhastad rörelse. Jäklar vad pappa babblar på. Han är rätt modig ändå, vem som helst skulle ha blivit star strucked och inte fått fram något vettigt, som jag själv till exempel.
Precis när vi ska ta avsked och gå så utbrister pappa.
- Nej men det är ju DU! Kungen!!
Pappa har alltså stått och pratat i 5 minuter utan att upptäcka vem jägaren är. Och nu säger han dessutom Du till kungen.
- Ja.... säger kungen.
Sen går vi därifrån. Tysta. Vi går till bilen och åker hem.
Så här i efterhand så ångrar jag att jag inte knäppte en bild med mobilen. Tänk er mig i fiskeoverall och kungen bredvid varandra. Det hade varit något att hänga på väggen hemma...
- Synd att vi inte hade fått någon gädda säger pappa i bilen. Då hade ju kungen kunnat få den....
Jag är tveksam till om kungen hade velat ha med sig en slemmig gädda hem till Silvia och ungarna. Men varför inte egentligen. Tror få personer gett kungen en gädda i present.
Hur som helst. En rolig fiskedag trots uteblivna gäddor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar